Eken (Quercus robur): Vördat hednaträd, kristendomens fiende & kronans egendom

Eken är ett av våra vanligaste och kanske det mest uppskattade trädet här i Norden. Många har en lite speciell relation till ekar, speciellt gamla vackra ekar. Det ger en speciell känsla att slå sig till ro under ett ekträd med dess stora lövverk och kraftiga stam och ta en tupplur eller läsa en god bok, eller kanske bara sitta och lukta på blommorna som en speciell tjur känd från tv!

Historia

Det är inget nytt att eken uppskattats, även namnet talar om hur man förr sett på det majestätiska trädet. Namnet Ek kommer från början från fornnordiskans igjá som betyder kort och gott vördnad. Eken var Tors träd och under dess omfattande gren- och lövverk höll man ofta viktiga rådslag och offrade åt gudarna. När kristendomen sedan kom till Sverige förstördes väldigt många vackra gamla ekar i samband med att man försökte utradera allt gammalt hedniskt, och vad kunde vara mer hedniskt än eken?

Under mer än 300 år mellan 1500-talet och början på 1800-talet var alla ekar kronans egendom eftersom de användes i stor utsträckning till de många fartyg som tillverkades och sjösattes under den perioden. Mycket på grund av ekens hårda virke och dess motstånd mot röta.

Som föda är det framförallt ekollonen som använts av oss människor. Troligtvis har de använts i betydligt större utsträckning än vad många trott. I många utgrävningar av fornlämningar har det funnits ganska mycket spår av ekollon, men dessa har man oftast ansett vara tecken på djurhållning och utfodring av djur. I Nordamerika har man däremot bättre belägg för att ekollonen använts som basföda. Man har oftast använt det som utdrygning av mjöl och bakat bröd och kakor och tillagat gröt på blandningen.

Här i Sverige har vi sannolikt haft ett ganska nära band med ekollonen eftersom dessa, precis som hasselnötter inte får plockas hur som helst utan markägarens tillstånd. Tillsammans är de de två mest näringstäta växtdelarna i Sverige!

Beredning

Ekollonen kan användas på många olika sätt, men alla kräver någon slags process för att få bort garvämnena som inte är speciellt nyttiga för oss människor. Tursamt nog så är den processen inte speciellt krånglig!

Man kan använda sig av två olika typer av metoder; rostning eller urlakning i vatten.

När man rostar ekollonen så lägger man dem i glöden och väntar till skalet börjar förkolnas, då är de redo att skalas och ätas!

Vid urlakning så kan man använda sig av kallt- eller kokande vatten. Använder man kallt vatten tar processen ibland flera dagar, upp till en vecka, medan Processen med kokning kräver betydligt kortare tid. Man behöver dock byta vatten ett par gånger för att få bort alla garvämnen. När vattnet inte längre smakar beskt är ekollonen redo för förtäring!

Användning

När man väl lakat- eller rostat bort garvämnena så är det bara äta! Ekollonen är goda att äta som de är eller som tillsats till andra saker som bröd, kakor, etc. De hela nötterna kan man också skala och tillaga som rostade mandlar som godis.

Precis som många andra växter har använts till kaffesubstitut kan även ekollonen användas på detta vis! Efter rostning är det bara mala ner dem i en kaffekvarn och använd dem sedan som vanligt kaffe; i bryggaren, som presskaffe, etc.

Som medicinalväxt

Även om garvämnena inte är speciellt bra att äta för mycket av för oss människor så har de andra egenskaper som vi kan nyttja!

Om man använder vattnet som ekollonen eller innerbarken från ek har legat och badat i en stund kan man använda detta som sårmedel eftersom det har en sammandragande och läkande verkan. Man kan även gurgla eller dricka det (med måtta) om man har råkat ut för diarré eller tandvärk. Uppenbarligen hjälper det även mot fotsvett!