Natural Navigation: Navigera efter naturens tecken

Under merparten av vår historia har vi inte haft tillgång till varken mobiltelefoner med gps eller karta och kompass. Vi har varit tvungna att förlita oss på naturens markörer och tecken på vilken väg vi färdas. Här i Norden var det antagligen vetskapen om hur vårt himlavalv ser ut och beter sig som möjliggjorde att vi seglade både till när och fjärran och hem igen.

Kompassen upptäcktes någon gång på slutet av 1100-talet. Under perioden innan dess hade man endast naturens tecken att förlita sig på när man gav sig ut på upptäcktsfärder. Leif Erikssons resa någon gång runt förra millennieskiftet till Vinland (dagens Nordamerika) gjordes utan sådana hjälpmedel som kompass. Att naturens tecken varit viktiga för navigering råder det inga tvivel om!

Naturens tecken kan vara i stort sett allt som du ser omkring dig när du är ute. Från små blommor och insekter till molnen, månen, solen och stjärnorna. Det kan vara hur lavarna växer på träd och stenar och hur trädens grenar böjer sig för vinden eller mot solen. I vissa fall kan man dra slutsatser av djurens beteendemönster! Det finns lokala tecken och det finns tecken som fungerar oavsett var någonstans i världen du befinner dig!

Varför lära sig natural navigation?

Att kunna lista ut ungefär var man befinner sig och i vilken riktning man bör försöka ta sig i en nöd- eller överlevnadssituation är kritiskt både för moralen och chanserna för överlevnad. Att då kunna ta ut väderstreck och lära sig följa dessa även utan kompass och med endast naturen som guide är ovärderligt. Det är dock inte bara i en nödsituation som sådana kunskaper kan vara användbara. Det hjälper oss även att återknyta till naturen och kanske bli mer ödmjuka inför den och sättet våra förfäder levde på.

Varifrån kommer intresset?

Jag frågade Tristan Gooley, författare till bland annat boken The Walker’s Guide to Outdoor Clues and Signs om varför han började intressera sig för att lära sig navigera med hjälp av naturens tecken:

I was fascinated from a very young age in putting journeys together. I was really interested in the shaping process of how I would get to somewhere. That led to a fascination of navigation and a desire to master that skill. As part of that process I was putting together bigger expeditions but I discovered that they didn’t become more rewarding. A thousand kilometer long journey isn’t philosophically more rewarding than a one kilometer long one where you notice the richness of what’s  around you.

So, towards the end of my ”conventional” navigation I started to take on tiny expeditions, literally one or two kilometer across the english countryside just using the trees, the moon and the flowers to find my way and that completely changed my relationship with navigation and with nature.

Att kunna navigera med hjälp av naturens tecken ger alltså även mer subtila belöningar i form av tillfredsställelsen av att lyckas lista ut nya tecken och sedan se dessa dyka upp lite överallt i landskapet. Man måste inte ta sig till jordens alla hörn för att uppleva storslagen och imponerande natur. Den finns lika ofta precis runt knuten om man bara ger den en chans!

Det mest belönande med natural navigation?

Vad är då det mest belönande med att kunna navigera med hjälp av naturens tecken utan moderna hjälpmedel?

Well, there are two really rewarding areas. One is practical in the sense that it really helps. It’s fantastic when you don’t have to focus on something that’s only in front of your nose to work out what’s going on around you in both direction and awarness sense. So it’s very nice using simple signs like the sun instead of having to glance on electronics and that very quickly becomes second nature.

Arguably the bigger area is actually psychological. A whole experience of the outdoors is reveloutionizing in a positive way when we’re reading the signs of nature because our brain really loves doing it. We’re puzzle solving creatures and letting electronics or paper or something give you an answer isn’t very satisfaying, actually. Whereas noticing there’s water in the behaviour of birds or the change in flowers and trees is literally rewarding in itself! It actually changes the sensations in your brain because your brain has evolved to do it; it likes to do it.

Detta är något vi behöver ta till oss i större utsträckning! Låta mobilen ligga i fickan och se sig omkring i landskapet för att verkligen se hur det ser ut. Den andra sidan av att inte behöva titta på telefonen för att få reda på var man befinner sig är att man faktiskt tittar mer intensivt på landskapet. Man lär sig former och mönster som återfinns lite överallt och man blir mer ”integrerad” i sin upplevelse. Detta hjälper även väldigt mycket om man sedan skulle navigera med hjälpmedel som karta och kompass!

Hur börjar man läsa av naturen?

Om man inte har någon större koll, hur kan man börjar lära sig att använda naturen för att navigera?

Strangely, and perhaps ironically I wouldn’t recommend people start doing journeys using natural navigation. It’s a case of adding another layer to something you’re already doing. You don’t even have to step outdoors (though I recommend you do that) to start getting into the subject by just looking through a window at a landscape that you don’t know and just ask youself: Which way am I looking, north, south, east or west? Just see if there’s some clues there! It might be simple things like the sun, moon or stars, but there might be very subtle things like the colors in the leaves or the behaviour of insects and birds or patterns in water and puddles and that sort of things.

The key thing here is that the excercise isn’t about perfection, your answer isn’t really that important; it’s the process to try to get an answer from what you’re looking at. So, looking at nature trying to work out north, south, east and west and comming up with the wrong answer is still weirdly satisfying because even if you get something wrong you’re going to learn something, and just as importantly, you’re starting to enjoy that deductive process.

Hösttecken i naturen

Är det några särskilda tecken nu under hösten som kan rekommendera att hålla utkik efter?

Yes, we get some different patterns with leaves, actually. Colors change, and they don’t change uniformily on trees. We find that the turn in the color on the south side and the tops of the trees are accelerated this time of the year. Once the leaves have fallen the wind pushes them around obstacles and leaves them in little patterns. If you look at the base of trees that have roots spreading out from the base and you’ll notice leaves, needles and lots of other things are often gathering on the downwind side, which for many people is the north-eastern side. What you’ll find is the pattern is consistent but the exact clue they’re giving varies so it’s a question of just noticing what’s happening in your area and once you’ve picked it up you’ll find it’s very useful over wide areas!

Andra saker som kan vara intressanta att lägga märke till, speciellt nu under blåsårstiden, är just vinden. Vinden blåser efter väldigt förutbestämda mönster och formar gärna sin omgivning efter det. I de nordligare delarna där det är vanligare med snö än slask kan man titta på hur drivorna ser ut. Därifrån kan man försöka räkna ut varifrån vinden måste ha kommit för att forma dem på ett sådant sätt. Detta fungerar likadant med sand! Även träden och buskarna böjer sig efterhand för vinden. På många av dem som är väldigt vindutsatta formar sig grenverket efter hur det normalt sett blåser. Djur tenderar också söka skydd på läsidan av buskage.

Genom att ta sig ut för att leta efter olika tecken börjar man även uppskatta alla småsaker i miljön runtomkring för vad den faktiskt är!

---

Jag ser fram emot att höra om ni har några egna tips på hur man kan lära sig navigera med naturens hjälp! Har ni kanske några tecken ni normalt följer när ni är ute i skogen? Kommentera på artikeln genom att logga in på forumet!

Andra inlägg om navigering

---