Skogen och Spiritualitet: Vad tror vi på?

Jag sprang på några intressanta kartor som på ett väldigt talande sätt beskriver hur vi använder skogen och spiritualitet som substitut för organiserad religion. De kan också till väldigt stor del förklara varför vårt land aldrig riktigt blev kristet i riktig mening, som en del av våra sydlänta bröder blev. Många ser idag Sverige som ett väldigt ateistiskt samhälle, fullt med människor som inte riktigt tror på någonting. Åtminstone är detta bilden som många icke etniska svenskar som bor i Sverige har av oss, något som sannolikt har smittat av sig något på vår tro om oss själva. Men vad är det egentligen vi tror på?

Vikten av religion i vardagen

Om man tar en titt på en karta över Europa som visar vikten av religion hos medborgarna i de respektive länderna så finner man en ganska nedslående bild av svenskens spiritualitet. Endast 10% av befolkningen tycker att religion är en viktig del av deras liv. Då bör man även ha i åtanke att alla svenska medborgare är inräknade här, även de som har andra religioner än just Kristendom.

Men detta säger egentligen mest om huruvida vi tycker att religionen är en viktig del av våra liv, inte hur många som faktiskt tror på en gud. När vi tittar på en sådan karta så ökar andelen något, men inte till några revolutionerande nivåer direkt.

Tro på en gud

Finland är ganska intressant, endast 10% tycker att religionen är en viktig del av deras liv medan mer än dubbelt så många är övertygade om att gud existerar. En annan intressant detalj är att andelen etniska svenskar som tycker religion är viktigt och som definitivt tror på gud sannolikt är än lägre än de 10% som första kartan visar. Invandringen till Sverige under de senaste 50 åren har primärt varit från länder som är betydligt mer religiösa än svenskarna.

Är vi ateister?

Vad tror svensken på då? Är alla ateister, som många icke-svenskar jag diskuterat frågan med tror? Det verkar inte direkt så!

Andelen ateister i Sverige är högre än i många andra länder, men ligger stabilt kring 15%, vilket lämnar ganska många svenskars spiritualitet.

Om inte ateister eller religiösa, vad är vi då?

Den stora frågan är då: Vad tror svensken på då?

Detta stämmer väldigt väl överens med hur många av de svenskar jag diskuterat frågan med ser på skogen och spiritualitet. Man bryr sig inte nämnvärt om statssanktionerad monoteistisk religion utan man har sina egna idéer om vilka krafter som existerar i naturen och hur man bäst utövar sin spiritualitet. Några av de första sakerna många lär sig när de är små är hur man ska vörda naturen. Det innebär även att respektera alla djur, stora som små. Detta är något som knappast finns i alla kulturer. För vissa är djuren lägre stående som något som endast producerar mat eller liknande.

Sambandet med friluftsliv och att spendera tid i naturen i allmänhet är en väldigt central del av många svenskars liv. Det ser man på allt från jaktutövande, vandring och svampplockning, men även på hur vi bygger våra lagar kring det.

Skogen och Spiritualitet

Skogen är en plats som har fascinerat människor i årtusenden. I många traditioner betraktas skogen som en plats fylld av mystik och magi, och det finns många olika väsen som tros bo där.

Nordisk Mytologi

I det urnordiska mytologiska traditionen ansågs skogen vara hemvist för jättar, vättar, dvärgar och älvor, alla med speciella krafter och förmågor. Många av de urnordiska gudarna och gudinnorna hade också sin hemvist i skogen, inklusive Frigg, Frej och Odin. Yggdrasil, det väldiga trädet som sågs som universums centrum, fanns också i skogen.

Väsen, heliga platser och självinsikt

Men det är inte bara gudar och gudinnor som hemsöker våra sinnen än idag. Skogen sågs, och ses än idag, som hemvist för diverse olike väsen. Ceremonier och riter ägde ofta rum i skogen vid heliga platser, stenar och under särskilda träd. Många söker sig också in i skogens enslighet för att be, prata med förfäder och bortgångna. Andra söker sig dit för andlig upplysning, och det fanns många olika platser i skogen som ansågs ha speciella krafter. Många människor trodde att man kunde få hjälp och råd från naturen genom att vistas där. Vissa går så långt som att säga att man inte ska lita på tankar man fått inomhus eller i städer.

I både nordisk mytologi och folktro, betraktas skogen som en plats fylld av mystik och magi. Det finns en stark koppling till naturen och de väsen som bor där.

Never trust a thought that come to you indoors

Nietzsche

---

Jag vet inte huruvida kartorna stämmer till 100% men de illustrerar väl hur jag uppfattar att folk tänker kring detta! Hur som helst är det ett väldigt intressant ämne om olika folkgrupper dras mer till monoteistiska tankar eller till naturdyrkan. Hur ser du själv på detta? Upplever du att personer som har ett stort intresse i natur- och bushcraftaktiviteter också dras till en viss typ av spiritualitet? Kommentera gärna nedan!

Läs mer om tankar kring bushcraft i exempelvis den här artikeln!