Vargen (Canis Lupus): Mytomspunnen anfader till vår bäste vän!

Vargen har haft en stor roll för oss här i Norden, vilket blir väldigt tydligt när man läser allt från barnböcker till Eddan. Vargens list och jaktförmågor var även erkända av vikingarna, som uppkallade en sorts männerbund eller stridande förband efter just vargen: Varjager, enligt vissa teorier. Dessa ska ha varit män som svurit ed till förbandet, en konung eller annan entitet.

Wikipedia definierar Varjag som följande:

Varjag är en östslavisk benämning på nordmän, som under vikingatiden flyttade till och bosatte sig i Kievriket. […] Det nordiska grundordet torde av allt att döma ursprungligen ha betytt “edsvuren”. I fråga om ordets egentliga innebörd har meningarna emellertid varit delade. Å ena sidan har man trott det avser en edlig förpliktelse att lämna hjälp och skydd, å den andra en edfäst överenskommelse, genom vilken man får sig skydd tillerkänt. Kanske återspeglar ordet båda dessa betydelser. Med andra ord benämningen væring av væringr (variant av væringi) skulle ha använts om personer, förbundna genom ed att bistå varandra, ungefär gillesbröder.

– Wikipedia, Varjag

Kanske kan det ha varit någon slags löst sammansatt riddarliknande verksamhet där männen gick samman och svor ed till varandra att skydda sig själva/hemmet/andra som behöver hjälp?

Mytologier

Vargen har även förekommit i flera olika mytologier och historieberättande, bl a i grekisk mytologi där Zeus i vargskepnad ska ha tillbetts i Arkadien. En varghona hade även en väldigt central roll i antikens Rom, där dess grundare Remus och Romolus ska ha överlevt tack vare en varghona. I vår egen nordiska mytologi har vi bl a de två vargarna vid Odens sida, Gere och Freke, och vem kan väl ha missat Lokes son Fenrisulven?

Att Oden valt ut just vargar och korpar till sina närmsta och mest anförtrodda bundsförvanter är intressant eftersom just dessa två arter verkar komma väldigt bra överens i naturen! Vargen, precis som korpen är väldigt familjecentrerad och lever ofta tillsammans med några utvalda individer under hela sin livstid. Korpen ofta i äkta par och vargen i flocken. Dessa två vitt skilda djur har setts samarbeta vid bl a jakt där korpen agerar utkik och leder vargen till ett lämpligt byte som vargen fäller och de sedan delar broderligt på!

Både vargar och korpar är väldigt smarta djur och har god förmåga att kommunicera med varandra och med andra genom olika anpassade läten. Korpar är även ett av väldigt få djur som kan lära sig prata som människor!

Att ordet ensamvarg har kommit att bli synonymt med enstöring kan väl ha undgått få svenskar! Hur och varför ordet kom till ursprungligen har vi, mig veterligen, inget bra svar på. Vad som däremot är klart är att det inte speglar vargar i allmänhet, som normalt lever i flock hela livet.

En tänkbar anledning till att uttrycket kom till kan vara just av den anledningen; att vargen, precis som vi människor, inte lever ensamt. Det blir då betydligt mer uppseendeväckande när man faktiskt stöter på en varg eller människa som faktiskt lever helt alena, utan stöttning av gruppen eller flocken. I många fall är det så att det inte är det som är vanligt som skapar ett uttryck eller en bra historia, utan det är ofta det som är udda eller ovanligt som fångar intresset!

Vargen i världen anses vara en väldigt livskraftig art, medan den på vissa håll, bl a i Sverige och Finland ses som starkt hotad och i Norge akut hotad.

En normalstor fullvuxen varg väger normalt runt 30-50 kilo och är det största vilda hunddjuret. Som de flesta säkert vet är vargen även stamfader till hunden.

Dagens svenska vargar är inte några enorma bestar även om de har en ganska respektingivande kroppshydda om man skulle stöta på dem själv ute i vildmarken. De är dock ingenting jämfört med deras förfäder som höll till här på våra breddgrader förr i världen!

Ett varghuvud från en fullvuxen varg som nyligen hittades i permafrosten i östra Sibirien är ungefär 50% större än den moderna gråvargens. Om kroppen följer samma mönster är det en ganska respektingivande storlek!

De största idag levande vargarna finner man i de enorma skogsområdena i Alaska, Kanada och Ryssland/Östeuropa. En normalstor varg i dessa områden väger ungefär dubbelt så mycket som en normalstor Skandinavisk varg på runt 80 kilo och har en axelhöjd på knappa metern!

Att vargen och hunden har ett väldigt nära släktskap och att den senare härstammar från den förre är sedan länge etablerad kunskap. Men, precis som för dagens hundar så finns det flera olika vargraser och områden som dominerats av en viss anfader och genom naturligt urval gett upphov till olika släktled.

I en nyutkommen studie från i år i Nature har man undersökt genomen hos olika fynd från de senaste 100.000 åren från Europa, Sibirien och Nordamerika och funnit att våra nu levande husdjurshundars anfäder troligtvis kommer från östra Eurasien, snarare än de västra delarna. Däremot har man ännu inte lyckats hitta en perfekt träff så vi får vara försiktiga med att hälsa våra fyrbenta vänner att vi hittat gammelfarmor!

Hundar i dagens Afrika och När- och Mellanöstern kommer i större utsträckning från vad vi idag skulle beteckna som sydvästra Eurasien.

Människan och vargen har ett väldigt ambivalent band till varandra. Vargen är ett av de mest omdebatterade djuren i vår svenska fauna. Det beror troligtvis på att vargen varit nästan helt utdöd i Sverige fram till för bara 40 år sedan. Då två nya grupperingar flyttade in och de har bara blivit fler med tiden. Efter dessa har det sedan dykt upp fler och fler vargar har även fötts av dessa. I skrivande stund finns det ca 540 vargar i Sverige i ungefär 83 olika grupperingar. De olika grupperingarna kan bestå från allt från ett par till större familjer!

Konflikten som uppstått runt vargen beror till stor del på att vargjakten är extremt skyddad. Ena sidan argumenterar för att luckra upp lagen något då den är anpassad efter gamla tiders vargbestånd. Andra sidan påpekar att man bör låta naturen ha sin gång. Människan måste inte alltid försöka detaljstyra naturen runt omkring oss.