Navigering – Vilken väg, moderna man?

I dagens Sverige har vi sällan behovet av att kunna navigera oss fram i naturen utan moderna hjälpmedel. Kartan och GPS:en på mobilen är såpass bra att det i stort sett är omöjligt att gå vilse om man nu mot förmodan råkar befinna sig på en plats där för tillfället inte ser någon bebyggelse. Sen har vi resten av Sverige. Ett Sverige där det i princip helt saknas spår av den moderna civilisationen och mänskligheten i stort. Ett Sverige där granarna breder ut sig i till synes oändliga fält som bara fortsätter och fortsätter. Lite då och då bryts det av med en sjö. För det fåtal svenskar som bor i en sådan miljö är den en naturlig del av vardagen, men för oss andra kan den verka lätt skräckinjagande med sin stora tysta vidsträckthet.

Många svenskar vallfärdar varje år till de nordligaste delarna för vandringar och friluftsliv som bjuder det där lilla extra jämfört med skogen bakom husknuten. För en del kan det innebära skillnad mellan liv och död att kunna finna rätt väg framåt. Vare sig man planerar ge sig ut själv eller med andra kan det vara bra att gå igenom kartan tillsammans med andra. Ju fler i sällskapet som är medvetna och insatta i terrängen desto bättre. Om förste kartläsare av någon anledning inte skulle ha möjlighet att fortsätta som kartläsare kan nästa person ta över! Eventuella räddningsarbeten blir också betydligt enklare om andra vet vilken väg du tänkt ta dig fram längs!

Karta & kompass

Det allra mest kända hjälpmedlet och, enligt många, det bästa för att navigera svår terräng är karta och kompass. Det kan vara bra att göra sig bekant med dessa även om man normalt inte behöver använda sig av dem. Båda delarna går att använda var för sig men det är tillsammans som de verkligen kommer till sin fulla rätt. Kartan låter dig se och förstå landskapet för att kunna välja ut den bästa vägen till målet. Det är inte alltid rakt fram är den snabbaste och enklaste vägen! Ta ut mindre etapper av mer eller mindre raka vägar till delmålen så blir det mycket enklare att följa på kompassen sedan! Risken för att man ska avvika åt höger eller vänster blir också betydligt mindre om du går kortare bitar för att sedan ta ut ny riktning!

Karta och kompass är även lagom lätt/svårt för inte alltför små barn. I början passar det bra att lära sig gå rakt efter kompassriktningen medan man efter hand kan börja låta dem ta ut kurs och försöka ta sig från punkt A till punkt B med karta och kompassens hjälp!

Naturens egna riktmärken

Överallt i naturen kan du, om du vet var du ska leta, hitta små tecken och hintar om var du befinner dig och i vilken riktning du rör dig. Nu på höstkanten blir vissa extra tydliga! På träden finner du oftast de större löven på södersidan medan de mindre och lite tjockare på norrsidan och under större grenar. Det är för att trädet vill maximera mängden sol den fångar in på den sidan som solen lyser på mest. Löven på södersidan är därför känsligare för temperatursvängningar o dyl eftersom de sträckts tunna för att maximera ytan. Det är också dessa löv som på hösten först ändrar färg och faller av. Det innebär att om du står och tittar på ett träd och ena sidan verkar har fler gulbruna löv än andra sidan så står du sannolikt och tittar på södersidan av trädet!

Myrstackar är också en ganska bra fingervisare när det kommer till väderstreck. Myrorna tenderar att bygga sina stackar på södersidan av träd så om du gått förbi en fyra-fem myrstackar och samtliga legat på samma sida av sina respektive träd så kan du vara hyfsat säker på att myrorna hittat söder!

Stjärnorna som riktmärke

På vinterhalvåret i Sverige visar sig stjärnorna ofta och kan vara ganska bra vägvisare för oss nordbor som vandrar under bar och klar himmel! Speciellt ute på sjön där det sällan finns så många myrstackar att staka ut söder efter kan stjärnorna vara det som guidar en genom haven om GPS:en eller kompassen skulle haverera!

Alla har nog hört talas om polstjärnan och att den pekar en mot norr. Polstjärnan ingår i stjärnbilden Lilla björn och går ganska lätt att hitta genom att först hitta Karlavagnen och ta sikte på de två stjärnorna som utgår den yttersta biten av ”lådan”. Därifrån går man rakt upp ungefär tre gånger avståndet stjärnorna emellan (se bild). För närvarande är polstjärnan den stjärnan som hela himmelsvalvet vrider sig runt, vilket får det att se ut som att den står helt stilla på stjärnhimmeln, rakt ovanför norr!